| |
|
|
Birgittinordern bygger på den regel (Den helige Frälsarens regel) som skrevs ner på Birgittas diktamen och stadfästes av påven 1370. Det speciellt birgittinska var att systrar och bröder levde i samma kloster, fast i skilda avdelningar. Birgitta kallar sin stiftelse ”en vingård till Vår Frus ära, i vilken Guds vänner, män och kvinnor, skall verka tillsammans”.
Systrarna skulle vara högst sextio, bröderna högst tjugofem, alltså sammanlagt åttiofem, ett tal som motsvarade Jesu tolv apostlar, Paulus och sjuttiotvå lärjungar. Klostrets ledare var abbedissan, som valdes av systrar och bröder tillsammans. Bland prästmunkarna valdes en generalkonfessor, som hade högsta ansvaret för själavården.
Ordensdräkten för systrarna var av grå vadmal med ett svart dok och en vit krona av tyg med fem röda märken, som symboliserar Jesu fem sår. Bröderna bar en dräkt i samma färg med en mantel, på vilkens vänstra sida fanns ett märke (för prästerna ett rött kors).
Ordenssyster fick man bli tidigast vid 18 års ålder, broder tidigast vid 25. Ett prövoår utanför klostret föregick de slutgiltiga löftena.
Systrarna firade en särskild tidegärd enligt ett veckoritual, ”Systrarnas sång” (Cantus sororum), som bygger på en uppenbarelse dikterad av ängeln och som fokuserar jungfru Marias roll i frälsningshistorien. Bröderna däremot följde den tidegärd som gällde i respektive stift, i Vadstena alltså Linköpings stift.
De första klosterinvånarna samlades i Vadstena 1374 omkring Birgittas dotter Katarina och invigdes till nunnor 1384. Orden spred sig snabbt över Europa. Omkring år 1500 hade den 25 kloster: moderklostret Vadstena, Nådendal i Finland, Maribo och Mariager i Danmark, Munkaliv i Norge (Bergen), dessutom i eller intill fyra Östersjöstäder (Gdansk, Tallinn, Lübeck, Stralsund), tre i Bayern, två i Rhenlandet, sju i Nederländerna, två i Italien, ett i England (Syon nära London) och ett i Polen.
2002-09-27
|
|
|
|
| Webbkarta | Webmaster |
Infomaster | ©