| |
|
|
Att ge sig ut på pilgrimsfärd är en stor och viktig händelse i en människas liv. Ordet pilgrim kommer från latinets peregrinus, som betyder främling eller utlänning.
En pilgrimsresa innebär att man uppsöker en plats som heligförklarats och som man kallar en vallfartsort. På platsen ber man eller håller en andakt och återvänder sedan hem. Det är inte bara inom kristendomen som pilgrimsresan är viktig: redan antikens greker gjorde liknande resor och inom islam finns samma tradition.
De viktigaste vallfartsorterna inom kristendomen är de som har biblisk anknytning, exempelvis Jerusalem. De äldsta bevisen på att nordbor givit sig iväg på pilgrimsresa finns på några runstenar från 1000-talet, där Jerusalem nämns som ett av målen. Birgittas förfäder hade sedan flera generationer besökt det Heliga landet.
På Birgittas tid var en pilgrimsresa ett stort och ibland farligt äventyr. För många var det livets enda riktigt stora resa och en möjlighet att komma i kontakt med främmande kulturer. Man kan till och med tala om ett slags medeltida turism. Som ett tecken på att man varit på en speciell vallfartsort kunde man köpa ett pilgrimsmärke, ungefär som vi idag köper med oss en souvenir hem för att ha som minne. Vid aposteln Jakobs grav i Santiago de Compostela såldes till exempel en mussla som tecken på att man nått målet för sin resa. På medeltida bilder kan man ibland se en mussla fastsydd någonstans på pilgrimens klädsel som bevis på att han fullgjort resan till Jakobs grav. Andra typiska attribut för pilgrimen är en bredbrättad hatt, axelväska och vandringsstav. Om man tittar närmare på bilder av Birgitta kan man ibland se att hon har en mussla fastsydd på sin klädsel eller väska.
Pilgrimer skapade med tiden vägar genom Europa som var förhållandevis säkra att färdas på. Längs vägarna fanns sjukhus och härbärgen där de resande kunde ta in, ungefär som dagens hotell.
Till sin hjälp kunde pilgrimen ha så kallade itinerarier, ett slags guideböcker, där tips på bra resvägar och övernattningar fanns samlade. Det fanns till och med möjligheter att konsultera ett slags resebyråer, som tillhandahöll paketresor med flera pilgrimsmål på programmet.
Birgitta genomförde under sitt liv flera längre pilgrimsresor. Den längsta var den till aposteln Jakobs grav i Santiago de Compostela, som hon besökte tillsammans med sin man Ulf Gudmarsson. Under sitt sista levnadsår, då hon sedan länge bodde i Rom, gjorde hon den långa och besvärliga resan till Jerusalem. När Birgitta skulle helgonförklaras ansåg man att alla hennes pilgrimsresor var ett tecken på att hon var en verkligt from person.
Vadstena blev kort efter Birgittas död ett viktigt vallfartsmål för både svenska och utländska pilgrimer. Birgittas klosterkyrka och skrinet med hennes kvarlevor lockade snart stora skaror pilgrimer. De som kom resande hade med sig gåvor som de överlämnade till klostret som ett tecken på tacksamhet. Dessa gåvor kallas votivgåvor och blev med tiden en viktig del av klostrets inkomst.
Ännu i våra dagar vallfärdar man till Vadstena och under de senaste åren har pilgrimsvandringen blivit populär på nytt.
2002-06-05
Magnus Halldin |
|
|
|
| Webbkarta | Webmaster |
Infomaster | ©